klorixx

Yes, bror min blev 22 här igår, trevligt trevligt.
Han fick ett par string-ala-ren kalsonger av mig.

I övrigt har det inte hänt mycket, kan enkelt sumera veckan.
Sjuk måndag-tisdag, övriga dagar har jag mest stressat för att hinna jobb och plugg, samt varit lite irriterad för att jag inte haft tid att komma iväg och simma. Kanske ska göra det imorgon (idag) före folket kommer och kör nån filmkväll eller så.

Nej, nu ska jag lägga mig och glo en film i sängen på min laptop, vilket jag glömde nämna, men jag har en ny laptop som jag köpte i fredags. Uppfyllde ALLA krav jag hade så jag är extremt nöjd.

Neger and out!

Det är mycket som hänt, jag orkar inte dra igenom allt.
Just nu lever jag plain, varken bra eller dåligt. Det duger tills något skoj händer i livet.

Vad ska man göra?..
Livet är bra svårt ibland..

lör-sön natt blir det iaf rave, lite typ som semester, ska bli skönt.
Måste komma bort och bara sluta tänka.

Hatar att kärleken biter så hårt på en.. alla jag varit tillsammans med finns kvar i mitt huvud, jag kommer ihåg namn, när dom fyller år, när vi blev tillsammans och sånt där (inte exakt allt med alla, men mycket)... och jag menar alla jag varit tillsammans med.. även lågstadiet (om man nu ser det som något "tillsammans").
Jag har lite problem med gammal kärlek.. för mig försvinner aldrig glöden.. patetiskt nog har jag egentligen kvar känslor för alla dom jag varit tillsammans med under livet.. mer eller mindre iaf..

Såg exet på tågstationen idag när jag skulle hem. Det var lite tragiskt, ville bara att det skulle kunna vara som förr.. typ få stå och hålla om någon i vinterkylan..
även fast jag tycker hon var rätt.. jag hittar inte orden, men jag väljer respektlös (finns ett bättre ord, men kom bara på detta i stunden) så gillar jag henne iaf..

Eller är det som när vi gjorde slut? är det verkligen henne jag saknar eller är det bara sällskapet?
Jag tror jag aldrig kommer rå mig på det här med kärlek, men ärligt talat. Kan jag bara få det ur kroppen så jag slipper plågas av det skulle det vara guld värt...

Det har egentligen inte hänt mycket idag..
Vi pratade igenom lite.. kändes riktigt bra faktiskt.. jag tror jag mår bra nu.. OK iaf.. Och det ska man vara nöjd över.
Jag ballar inte ur och slår mig själv iaf. Dock har jag ju inte provat sova än.. Får se hur det går...
Jobbigt att så klockan nästan slå 2 och veta att man måste upp vid 7.

Fick också precis världen smaraste mening i huvudet.
"Jag känner mig som Jesus.. Jag kom, jag failade och ingen bryr sig"

Jag har stor lust att dock bara komma bort ändå.. bara semestra en två veckor eller så.. kryssning någon?

P.S Glömde tillägga, utan det här samtalet hade jag förmodligen inte sovit alls.. varken inatt eller imorgon natt.. så jag är glad.. D.S

Denna dag har gått bättre än jag trodde.
Jag klarade av att prata med folk ändå, prata om saker och så som kanske behövdes.
Det ena jag inte klarade var väl att se mig själv i spegeln som jag gjorde för ett par minuter sen.. höll på att brista i gråt..
Den andra saken jag inte klarade var väl när jag bestämde mig för att lite kvickt blicka tillbaka i filmen smala sussie, och så kommer liten svängig kärleksscen, där 2 personer kör en spindelmannenpuss (skrivs det som ett ord?), hursom, där en person pussar den andra uppochner.
Jag vet inte varför, men jag höll på att kräkas.

Jag klarar inte av mig själv längre, jag vill bara ta en paus från mitt liv och mig själv.. hur fan gör man det?

Kom inte på någon passande rubrik till detta inlägg.
Har sovit i stort sett hela natten, väldigt dåligt dock.

Jag fick en tanke om att stänga bloggen också.. så man stänger ute kontakten med folk lite ytterligare.
Istället tänkte jag sätta upp en egen "blogg" där det väldigt förutfattat ska stå hur jag mår, vad jag gör och lite varför förklaringar till varför.

Varför göra så?
Jag har bestämt mig för att försöka inte träffa folk. Jag kommer ju dessvärre bli tvingad till det genom plugget. men det är väl bara göra som man behövt göra förut. Dra på en fake min, låtsas att dagen är en av dom bättre, preparera sig med ett par argument för det och åka till skolan. På så sätt överlever man dagen utan att någon får reda på det verkliga livet.

Så som jag vill ha det..

Dålig timing med allt detta, då jag är tvungen att se lite folk nästa vecka. Men får väl ta det som en mjukstart.
Mitt dilemma:
Jag är som person att ta hand om andra / offra mig för andra. Alla andra går före mig helt enkelt oavsett gällande hälsa, tid, pengar w/e.
Jag vill göra någon annan lycklig (och har försökt x antal gånger) och vi ser ju hur det slutar. Stämmer det kanske som folk säger att man kan inte få andra att må bra ifall man inte mår bra själv?
I så fall är ju mitt dilemma:
Hur gör man om man inte vill ta handom sig själv, men däremot gör det ifall någon annan betydelsefull vill det, men man får inte ha denne betydelsefulla förens man mår bra?

Kort och gott (eller inte), jag lär inte blogga på ett tag, finnas på msn, skype eller liknande chatt program. Jag gror nog in mig i mitt rum med plugg och spel.

Jag vill bespara andra från mitt lidande..

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Vem ska jag vara? Hur ska man vara?
Jag måste försöka komma fram till detta så snart som möjligt.
Jag kan inte leva såhär, inte nog med att det tar död på mig själv (vilket iofs inte gör mig ett dugg) utan det är när man skapar smärta och lidelse hos andra som allting faller.

Jag vill egentligen helst bara stänga in mig i ett mörkt rum någonstans.
Jag kan inte ändra på mig, hur jag än försöker lägga det i tanken, hur intelligent jag må vara, så missar jag det när det väl behövs.
Jag är inte tillräckligt stark att klara av det, så man kan väl iaf försöka bespara andra lidandet?

just nu har jag egentligen bara lust att sätta mig i ett hörn och gunga in i väggen tills typ någon gång under nästa vecka.
på tal om det, om man dödar sin kropp, klarar den förändringar då? värt att prova?...

Japp, det var super trevligt. Vandra omkring i stan som avslutade mysigt innan vi skiljdes åt.
Det var underbart, en riktig kick måste jag säga.

Bara hoppas att detta kan utvecklas till ett nästa steg.

Ingen runtom en bloggar, lägger upp nya videos eller någonting spännande.

Pratade tele med fru R (alla människor i mitt liv får en betäckning som herr, fru, mr eller dylikt. Ni vet vilka ni är så behövs inte mer än så), super trevligt! Blir även fika i stan imorgon och typ så.
Sen insåg jag precis att jag handlat lite för mkt för att ha råd med en laptop.. men å andra sidan har jag inte fakturerat mor för hennes hemsida än, men ja, det får bli som det blir.

Jag ska ha en laptop hursom, behöver det till jobbet.

btw, jag tror depprisions kurvan är över och jag kan börja leva.. lite normalt iaf.

Idag har det inte hänt mycket, vart litet LAN här i helgen, inte speciellt intensivt spelande men spel och sällskap iaf.
Trevligt!

I övrigt har det blivit seg-spelande på runescape samtidigt som jag programmerat och så typ, riktigt jobbigt programmeringsgrej jag fastnat i.
Imorgon ska jag iväg till banken och sätta in pengar samt byta ett spel på game FÖRE skolan, det ni ;)

Satte igång och hjälpte coffe med lite programmering här typ, igår eller när det var.
Det är roligt men det har ju sina hinder ibland.

Skolan började idag, både skoj och helvete på samma gång.
Men, jag slipper iaf tänka på mitt egna liv, så det flyter det hela nog bättre.

I ren brist har jag, tro det eller ej, börjat lira lite runescape igen.
Inget seriöst dock, bara lite sådär halvdant medans jag hjälpte en kompis programmera till en hemsida.

Hursom, snart börjat skolan. Bara imorgon (idag*) kvar. Känns lite sunkigt på sätt och vis, men iom att jag haft ganska tråkigt så blir det ändå kul att ha något att göra. Så mycket som borde gjorts innan bara och så.. detta kommer bli en stressig termin.

En annan mer seriös spelidé är dock WoW. Jag har egentligen aldrig gillat spelat, gillar inte saker som blir stora (den kan tolkas riktigt skoj).
Bra exempel, achmed the dead terrorist var as kul när man fick den av en polare, man såg, man skrattade.
Sen såg hela klassen.. nej, skolan den, och började spamma den på msn, skrika i korriderna, försöka komma på egna skämt om det, jamba köper upp den och gör till en idiotisk videosignal till mobilen.
DÅ är det ingenting annat är jobbigt.

Spel och sånt som är okänt, sånt som inte är så stort, sånt tycker jag om.
Vet inte varför riktgit, känner mig typ upprorisk och kan "gå mot strömmen" och sådär, vara alternativt. Mer unik kanske?
Jag vill vara unik, eller någon bra.
En av mina drömmar är faktiskt att random människa på stan typ.. jamen frågar efter autograf eller sådär pga en cool hemsida jag har, ett spel jag vunnit i eller sådär.
Inte mega kändisen orvar såklart (gillar inte sånna) men bara tillräckligt för att ändå bli igenkänd bland udda alternativa människor.

Nu ska jag försöka sova.. och släppa kärlekstankar förhoppningsvis.. fyfan vad dom tar kål på en ibland.

Yes, mini-LAN hemma hos coffe.
Trevligt, även om det inte hänt så mycket än så hann man ju bli lite trött och flumma runt en del.

Nåväl, snart ska det bli lite sömn innan det ska liras vidare.
Nu försöker jag bara överleva dagen tills allt lugnar ner sig.. hur nu det ska gå till..

Jag höll på att kolla igenom animen schools rumble och såg precis att avsnitt 25 (av 26) är typ totalt paj, omöjligt att få någon bild med någon spelare.

Det var ändå en trevlig kväll ikväll, wiispelande med grabbarna. Hade gärna suttit ner och snackat lite och så men ah well, en annan gång kanske.

Över till något helt annat... "dig".. Jag har kollat runt lite.. helt ärligt, nästan "research-jobbat". Hur mycket jag än gillar dig och tycker vi passar bra ihop kommer det aldrig fungera.
Jag vill, önskar och hoppas att det skulle fungera, men i dina ögon går inte det.
Det är synd att det ska vara så svårt att kunna få bara vara...

Lika bra att skriva det här innan man glömmer bort det.
Tänker oftast bättre på natten men glömmer det under dom timmar jag sover..

Så, jag har insett hur mycket jag ändrar mig, hur mycket beslutsångest jag har.
Jag försöker roa mig här på egen hand, men så fort jag börjar göra något blir jag trött på det och vill göra något annat.
Jag gör saker jag inte borde, jag gör inte saker jag borde och jag borde helt enkelt göra andra saker...

Ang. min sällskapssjuka kom jag fram till en lösning (kanske inte den bästa, om ens bra, men en lösning iaf)
Vad jag hela tiden faschineras av med människan är anpassningsförmågan. Vi är helt enkelt bäst på att anpassa oss (detta grundat på lite läsning här och var, men även egna erfarenheter).
Därför, om jag är själv tillräckligt länge kommer jag vänja mig vid det, och då kommer ensamheten inte var något problem.

Jag har gjort det förut och kan göra det igen. Det är inte lätt, men det går.

Tänkte bara också, hur svårt det ska vara att vara älskad för den man verkligen är. Jag KAN inte vara mig själv OCH typ vara allmänt accepterat/älskad.
När man pratar med människor säger typ alla "man måste kunna ta handom sig själv innan man kan ta handom andra" och typ "Man kan inte låtsas vara någon annan, utan ska bara vara sig själv", så det är här mitt liv faller ungefär.
Jag är en person som mår bra av att finnas till för andra, att alltid vara den där som bara finns där ifall det känns jobbigt.
Därav att jag mår lite dåligt nu, många tänker säkert "jah, bara för du inte har flickvän så ska du sitta hemma och whina om det" och ja, lite så är det. Men, det är inte bara för att jag saknar sexuellt umgänge, att ha någon för mig själv och sånt där bara, utan för att jag.. hur ska man förklara det.

Jag bryr mig inte om mig själv, hur jag mår eller sånt (mer än till en "överlevnads-nivå). Har jag däremot en flickvän (som förhoppningsvis bryr sig om mig då) så blir hon ledsen ifall jag inte mår bra, och därför ser jag till att må bra.
Jag bygger mitt liv efter andra, det är tydligen fel, men sån är jag.
Och av alla grejer jag hört är det viktigast att alltid vara sig själv, och failar hela livet pga att jag är som jag är så blir det väl leva själv i ett mörkt och dystert rum.
Kul? njae.. fungerar det? Då duger det för mig.

Jag satsar på att överleva tills jag dör.

Idag fick jag höra failen.

Idag (eller ja, iom att klockan bara är 00:30, fortfarande över midnattsslaget dock, igår) fick jag höra att ingen kunde komma på lanet som var planerat imorgon (/idag).
Synd när människor bangar ur i sista sekund.
Mer synd iom att jag har galet tråkigt om dagarna, har sett framemot lanet sen början av lovet, och planerade in det nu istället för före nyår då fler kunde vid den här tiden.

Häromdagen funderade jag seriöst på att gå ut och lägga mig i "göra-snöängel"-ställning mitt på grässmattan bara för att se om man överlever natten.
Överlever man, tja, då har man en sjuhelvetes förkylning att ta handom.
Om inte, ingen förkylning, inga problem..

Jag insåg också att när man kollar porr, och känner sig ensam av det. Då, har man börjat blivit riktigt ensam.

Ja, mycket nyårs firande blev det inte.
Var lite människor här men försvann strax före tolv, Linus var kvar, vi spelade lite wii, sköt raketer men sen behövde ju även han bege sig.

Så kvar är jag nu, lär väl bli att jag går och sover om jag inte orkar vrida runt datorn så jag kan se en film eller så.
Sällskapssjuka är fan vidrigt.